| VÄLKOMMEN TILL HOLLAND!
" Jag blir ofta tillfrågad om hur det är att leva med att handikappat barn - att jag borde hjälpa dem som inte delar denna unika erfarenhet då att de kan förstå och föreställa sig hur det känns. Sä här är det... Att vänta barn är som att planera en sagolik semesterresa till Italien. Du köper guideböcker och gör upp underbara planer. Colloseum, Michelangelo, gondolerna i Venedig. Du lär dej några användbara fraser på italienska.Efter månader av spänd förväntan är det äntligen dags. Du packar dina väskor och så far du iväg. Flera timmar senare landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: " Välkommen till Holland" " Holland?!!?", utropar du. "Vad menar ni med Holland? Jag har beställt en resa till Italien! Det är dit jag ska. I hela mitt liv har jag drömt om att komma till Italien." Men flygresan har ändrats. Du har nu landat i Holland och där måste du stanna. Det viktiga är inte om de fört dej till en hemsk, ful och smutsig plats full med pest, svält och sjukdomar. Den är bara annorlunda. Så du måste ut och köpa nya guideböcker och du msåte lära dej ett nytt språk, och du kommer att träffa människor du aldrig skulle ha mött annars. Det är bara en annorlunda plats. Tempot är långsammare än i Italien och det är inte så tjusigt. Men när du har varit där ett tag och återhämtat dej ser du dej omrking...Och du börjar lägga märke till att Holland har väderkvarnar...Och att Holland har tulpaner...Och i Holland finnas till och med målningar av Rembrandt. Men alla du känner är fullt upptagna med att resa till och från Italien....Och det talar vitt och brett om hur underbart de hade det där. Och under ersansten av ditt liv kommer du att säga: " Ja, det var dit jag skulle ha rest. Det var det jag hade planerat" Och den smärtan kommer aldrig, aldrig någonsin att försvinna...Dä'rför att förlusten av den drömmen är en betydelsefull förlust. Men...om du ägnar ditt liv åt att sörja att du inte kom till Italien , så kommer du aldrig att bli fri att uppskatta och njuta av allt det sällsamma, det underbara med Holland." Emelie Pearl Kingsley (övers. Sara & Hans Hallerfors) |
|||
| Att få ett barn som inte är som alla andra är oftast en chockartade, skrämmande och sorglig upplevelse. Tankar som att livet tagit slut, att man plötsligt inte kan göra allt man vill, att man önskar att barnet inte skulle ha fötts alls och tankar på frmaiden som blev mycket mörk, är helt normala och inga konstiga tankar alls. Under en graviditet så gör man sej tankar om det väntade barnet, hur det ska se ut, vilken personlighet det kommer att ha, allt man vill göra med barnet under dessa uppväxt, hur tiden efter graviditeten kommer att bli. På denna sida kommer jag att försöka ge en bild av hur det kan vara att få ett barn med särskilda behov. Jag vill också dela med mej av mina erfarenheter av både Försäkringskassa, vården och kommunen. Jag hoppas att om ni hittar direkta sakfel, har andra erfarenheter att ni mailar mej.
* Att skriva vårdbidragsansökan! * Vad händer på Habiliteringen? * Vad kan samhället stå till tjänst med? * Lite ordlista på ord och företeelser som finns inom vården * Länkar |
|||